Louise Maria Linnea

Okay, mitt förra inlägg var ju också lite äckligt faktiskt. PMS much? Sitter i alla fall och pluggar och kände att jag bara var tvungen att se till att det var något annat inlägg som syntes först än den där bitterhetskavalkaden.

Har sjukt ont i ryggen. Tenta på fredag, känns övervägande lugnt, men det kommer små panikhugg emellanåt, men det är väl så det ska vara. I Örebro. Som jag aldrig vill lämna. Mår bra här och jag är så lycklig över att jag kom ifrån Norrköping. Som jag dock älskar. Men det känns inte som att åka hem när jag åker dit, för jag längtar alltid hem när jag är där.


I don't ever wanna let you down,
I don't ever wanna leave this town,
'cuz after all - this city never sleeps at night.

It's time to begin, isn't it?
I get a little bit bigger than that,
I'll admitt I'm just the same as I was.
Now don't you understand? That I'm never changning who I am.

I've been tryin' hard not to get into trouble, but I, I've got a war in my mind.

Fortfarande besatt av Muse men plugglistan är full av den fantastiska kvinnan Lana Del Ray. Även Marina and the Diamonds, Florence + the machine, Kate Bush, Imogen Heap och den underbara Regina Spektor, mhm, bästa plugglistan jag skapat tror jag!

Borde sitta med "Svensk rättspsykiatri - psykisk störning, brott och påföljd" för det är tentavecka, well, techniquelly inte fören på måndag, men det är en vecka och en dag kvar till tentamen och min stress har inte riktigt satt igång än.

Trööött är jag och borde verkligen inte jobba imorgon, men det är ju pengar, right? Ska i alla fall alldeles strax ge mig iväg upp på stan och följa med Lells till frisören, tar nog med mig boken..

Buh bye.

Hej bloggeeeeen! Ville bara säga att jag är så sjuuuuuukt dålig på att uppdatera, men här kommer en liten bild och en liten miniuppdatering om mitt liiiiiiiv!

Kan ni förstå att den här rumpan är min att klämma på? Denna fantastiska, läckra rumpa sitter nämligen på min flickvän, min flickvän, det är helt sjukt vilken tur jag har haft! Tänkte igår på jobbet, när jag satt och kollade igenom bilderna på telefonen, att det här är samma tjej som jag träffade för ett och ett halvt år sen på en gayfest på Örebro Slott, fick världens pirr i magen när jag tänkte att det här hade man aldrig kunnat tro, att jag skulle falla för henne (och hon för mig by the way, så det inte är några missförstånd, för hon älskar faktiskt mig, jag är rätt säker på det alltså...) Hon är ju helt fantastiskt underbar!

Jag älskar dig Lelle, även när du pikar mig för att jag har ovårdade ögonbryn. (hon sa precis "du kan ju plocka ögonbrynen förresten..." nu när jag inte har något att göra. Tack älskling, puss!

Onsdagar är nu etiketterade som magontsdagen. Gårdagens magont slutade åtminstone inte på inskrivning på Akutvårdsavdelningen på USÖ, även känt som AVA. Jag och Lelle spenderade, fascinerade över sluss-systemen som universitetssjukhuset verkar ha en förkärlek till, veckoslutet på USÖ. Det kan vara blindtarmen så vi ringer egter en kirurgkonsult, nej förresten det är nog äggstockarna så vi skickar dig vidare till gyn. På gyn får vi reda på att de tagit TVÅ gravtest på mig, ett från allt blod de lyckades klämma ur mina svårstuckna vener, och ett genom en sticka i urinprovet jag lämnade. Tror de på mig nu då? Nja, vi ska nog kolla en gång till, och under den fruktansvärt hemska gynundersökningen får vi då reda på en tredje gång att jag inte är gravid. Åh, no shit? Undrar om de tror på mig nu tänkte vi. Men nej, de tyckte inte att det var ett gynekologiskt ärende. Så vi skickar hem dig över natten. And just for the fun of it, utan smärtstillande. Så på fredagförmiddag åker vi tillbaka så att den fantastiska labbsköterskan kan hugga sönder min enda stickdugliga ven. Väl på akuten igen så funderas det vidare i några timmar på om det kan vara en blindtarmsinflammation, men läkarna velar fortfarande lite över om de ska "sticka kniven i mig", som han så fint uttryckte det. Så vi tar nog och gör ett litet ultraljud, och ingen blindtarm hittas. Den ska tydligen krypa fram och flina hånfullt om den är inflammerad. Det gjorde den inte. Men vi utesluter det ändå inte. Men vi kan bekräfta för en fjärde gång att det inte finns ett barn i din livmoder. Åh, vilken tur sa jag. Men nu kan vi väl ändå göra en laparoskopi, eller ett titthålsingrepp som det heter i folkmun, men nej. Jag tror vi klämmer lite till på din mage och ja, DET GÖR FORTFARANDE JÄVLIGT ONT NÄR DU TRYCKER OCH SLÄPPER FORT SÅDÄR. Men okay, in med dig på AVA, ett fint litet armband får du här och när du kommer upp på avdelningen så kommer de klämma lite till och sedan gräva runt i dina vener för att försöka få ut lite blod och kunna sätta en perifer venkateter, PVK. Det sa det såklart inte, men det är vad de gjorde. Allt detta medan de har hållt mig fastande i över ett dygn. När de sedan ska ge sig på den sönderhuggna venen så brister det lite för Louise så tre sköterskor måste gå in och försöka sätta den förbannade PVKen för att Louise gör dem alla så nervösa. Slutligen sätts en jävligt stor PVk i den dåliga/bra armen och allt är frid och fröjd när jag äntligen kan få mitt näringsdropp. Som BTW inte är ett dugg tilfredsställande. Allt detta fortfarande utan en skymt av smärtstillande. Sen kommer sköterskan med de onda ögonbrynen och säger att besökstiden är slut och Lelle måste åka hem och lämna mig. Det var inte kul. INTE kul. Speciellt inte sedan när man lyckats slumra till lite och de kommer och väcker en pch säger att de ska göra ännu en fantastisk gynundersökning på mig halv tolv en fredagsnatt. Nu blev det en lång tråkig beskrivning av min lediga helg som skulle ha spenderats i Dalarna. Men på lördagsmorgonen släpper de i alla fall hem mig, utan operation och utan smärtstillande, "ta en alvedon".

Anyway, jag mår bättre nu men är fortfarande jäkligt trött. Jag skulle också kunna skriva mycket mycket mer, till exempel om de spännande individer som jag delade rum med. en tant med en hjärnblödning som gjorde henne senil och en annan tant med gallsten och ett preparatmissbruk. Visserligen lagligt preparat, but still...

Igår var det Lelles tur att få¨sjukt ont i magen, men det gick över åtminstone. Skönt det då vi ska göra ett nytt försök att lämna Örebro denna helg. Peppar peppar. Denna gång dock inte tillsammans, men ändå.

Nu ska jag gå och fräscha upp mig med lite make-up och ett klädbyte, sen ska jag äta lite lunch och sedan bege mig mot jobbet. Jag ska nog packa också förresten.

Vill bara säga tack till men helt fantastiska flickvän som stannade vid min sida varenda sekund under den hemska sjukhusvistelsen. Så länge personalen tillät henne vill säga. Och TACK för att du inte bröt ihop tillsammans med mig fast det var nära, du är en klippa älskling! Tack för att du finns, jag älskar dig helt obeskrivligt mycket. Mest av allt faktiskt. Du gör mitt liv.

Every second is a highlight,
when we touch, don't ever let me go.
Dirty dancing in the moonlight,
take me down like I'm a domino.

Sitter här i ett par strumpbyxor och ett grått linne och känner att jag borde köpa nya kläder, mend et får vänta tills 27e november! Då ska jag kosta på mig lite kläder, tröjor framförallt. Har insett att jag typ inte äger en enda tjocktröja. Stört. Min garderob består av en jävla massa skjortor och linnen och svarta jeans, så himla tråkigt. Ungefär lika tråkigt som den här bloggen. Men sorry, det händer inte så mycket spännande i mitt liv.

Men jag ska i alla fall fixa frisyren och sen äta lite lunch, sen kommer Lelle hem från sin lunchdate och Emma kommer nog snart också, eller, om tre timmar slutar hon visst... Men jag ska nog sätta på en film tror jag, och äta lite choklad, för vi har ända fuskat en massa i våran "nyttiga höst utan godis"...

It's hard to dance with the devil on your back, so shake him off...

Hemflyttad till Örebro, och fy fan vilken dålig sommarbloggare jag är. Jag har ju inte skrivit en enda blogg sen jag flyttade hem typ, bara en precis i början... Skäms på mig.

Men nu är jag här hemma i Örebro igen, i min och Emmas fina lägenhet, som faktiskt börjar likna ett hem. Och även om det inte sitter fina saker på väggarna än, och mitt rum är ganska naket, så är det ändå vårt hem. Mitt rum. Min säng, jag älskar den här lägenheten, jag älskar Örebro och att jag ska jobba istället för att gå i skolan nu. Så himla skönt. Känner mig lite misslyckad som inte pallade ens ett år på universitetet, men vad ska jag göra då? Man ska inte känna att man hoppas bli påkörd av en buss när man är påväg till skolan, bara för att slippa gå dit. Eller..?

Och imorgon flyttar flickvännen som är lite bättre än alla andra flickvänner tillbaka hem också, Örebro är hemma nu. Detta faktum gör mig jävligt lycklig.
Och jag är så himla glad att få flytta sammen med min fina Emma igen också, jag har inte riktigt märkt hur mycket jag har saknat sambolivet under min sommar hemma i garderoben, men det har jag verkligen, jag tror jag behövde den här sommaren i Norrköping för att lära mig uppskatta sambolivet till fullo, och jag har verkligen lärt mig att uppskatta mitt förhållande, min flickvän, för distansen har nästintill tagit kål på mig, men jag vet nu att jag aldrig kommer ta Lelles sällskap för givet. Inte Emmas heller för den delen.

Noah and the Whale för övrigt, oh my fucking god, verkligen sommarens stora musikkärlek. Belt begeistrad i dem är jag, de är fantastiska! Ville bara säga det, hejs!

Hej kära distansförhållande, du gör mig illa. Du får min kropp att värka av längtan, trots att jag vet att du bara är en flyktig gäst i mitt liv. Jag vet att du menar väl men nu får du snart ta och ge dig, jag vill ha tillbaka min kvinna hos mig. Du har lämnat en alldeles för stor plats i min säng och jag vill att du fyller den igen, lämna tillbaka min flickvän! Du förstår, jag saknar henne något så otroligt mycket, och nu när jag äntligen hittat henne och fått henne så känns det äckligt orättvist att du har tagit henne ifrån mig igen. Halva min uppblåsbara säng är kall och jag vill ha den varm igen. Jag ville bara uppmärksamma dig om det här, kära distansförhållande, så att du kanske åtminstone kan överväga att ta bort dig själv och ersätta dig själv med ett odistanserat förhållande. Adjö.

You cool your bed-warm hands down on the broken radiator,
and when you lay them freezing on me I mumble "can you wake me later?".
But I don't really want you to stop and you know it so it doesn't stop you,
and run your hands from my neck to my chest.

Crack the shutters open wide, I wanna bathe you in the light of day,
and just watch you as the rays tangle up around your face and body.
I could sit for hours finding new ways to be awed each minute,
'cuz the daylight seems to want you just as much as I want you.

Den här saknaden är ju helt värdelös, vad gör jag här när jag borde vara hos min fantastiska flickvän? Jo visst ja, jag jobbar så jag kan betala hyra, köpa stora vita bönor och Småland. Så klart. Men det här är inte kul.
Men det är rätt kul att få köra bil på jobbet. Det gillas. Kommer förhoppningsvis bygga på mina muskler av att släpa, bära, lyfta och flytta dessa otaliga backar med jordgubbar. Score!

SOFIE ÄR HEMMA, MOAHAHA, MIN ÄLSKADE ÄLGSKUNK. Wiiie, det om nått gör en ju pepp på Norkröping, inklusive alla andra underbaringar till Norrköpingsbor, natürlicht. But still... jag saknar dig älskling.


And I miss my best friend -
But at the end of it all it's true - you shot this bullet through my bones.

Vaknade med en konstig känsla. Igen. Cyklade hem och den försvann på vägen. Sen kom jag innanför dörren. Där var den igen. Jag kanske inte borde vistas inomhus? Känslan blir lite finare om jag luktar mig på armarna, jag luktar fortfarande Lelle.

Klockan är halv tio och räkningarna är betalda. Wie...
Dags att sätta på kaffe, rota fram lite frukost (för att vara Lelle till viljes, mest) och försöka att inte väcka fröknarna Faxér och Palevik därinne.


I let it fall, my heart, and as it fell you rose to claim it.
It was dark and I was over - until you kissed my lips and you saved me.
My hands, they were strong, but my knees were far too weak
to stand in your arms without falling to your feet.

Låten är extremt vemodig, men den är vacker, och lite gullig. Jag gillar den. Den är lite jag, jag är helt begiestrad (begeistrad, begaistrad?) av denna kvinna. Hon är helt otrolig! Har till och med varit kriminell och tankat hem hela hennes album, jag är helt hänförd. Adele är helt klart dagens smultron.
Och denna låt har extremt många sidor!


There's a side to you that I never knew, never knew.
All the things you'd say, they were never true, never true.
And the games you'd play, you would always win, always win...

Ville bara skriva ett snabbt, kort och koncist litet inlägg. Dagen har varit rätt fin, sjukhus- och vårdcentralbesök, långa tupplurer och ett och annt tentaplugg. Efter tupplur och tvättstuga så kom Lelle hit, vi gjorde currygryta med sjukt mycket curry i, men ändå ville den inte smaka riktigt curry. Sjukt? Varför misslyckas mina grytor jämt? Konstigt. Oj nu är hon klar med tanborstning, hon tittar konstigt på mig, jag ska stänga datorn nu, men inte riktigt än. Eller, vi ska se på film. Okay hon får titta nu. Ni fattar ingenting, inte jag heller.

God natt .

Okay, jag skulle plugga när jag kom hem. Men då var klockan två och Louise ville ha kaffe och titta på Christine, en liten paus bara. Sen efter Christine var det Friends, men efter det tog hon fram datorn. Okay, bara kolla facebook lite snabbt, det har väl aldrig skadat någon? Men där hittade hon Neas blogg, så fastnade hon framför den i typ en halvtimme då hon inte läst den på sjukt länge (jag trodde inte att hon skrev blogg längre). Sen blev hon sugen på att skriva en egen blogg, tänkte att det går fort liksom, men hon insåg snabbt att hennes blogg var fuck-ugly så hon började redigera den, och nu helt plötsligt har det nästan gått två timmar av HTML-koder och färgval, men nu är hon äntligen äntligen nöjd med sin blogg. Den ser lite lite stel ut men det gör inte så mycket, det är fina färger och Louise är ju lite stel, hon gillar stilrena saker. Inte så mycket krimskrams och skit, usch. Personligen alltså, jag vill inte ha mina grejer överplottrade, men andra får mer än gärna ha det, jag dömer ingen!

Jag saknar mitt Star Wars, jättemycket. Boxen med sista trilogin är kvar hemma i Norrköping, och de första tre eipsoderna är utspridda lite överallt (I am yet to purchase the complete collection). Och jag är sugen på de sista episoderna, som då är i Norrköping. Eller eventuellt episod III, min lilla Anakin liksom. FÖR ÖVRIGT, kom ju på igår vad min dator verkligen heter, så uppenbart, han heter ju självklart Anakin, duuh! Hm, eh, boring...

Nej, nu borde hon verkligen göra sig något att äta och sätta på kaffe kanske? Och duscha måste hon göra, helst innan Jensan kommer hit, och eh, någon lagar konstig mat luktar det som...

Okay, ville bara säga det, hejs.