I don't ever wanna leave this town .

Okay, mitt förra inlägg var ju också lite äckligt faktiskt. PMS much? Sitter i alla fall och pluggar och kände att jag bara var tvungen att se till att det var något annat inlägg som syntes först än den där bitterhetskavalkaden.

Har sjukt ont i ryggen. Tenta på fredag, känns övervägande lugnt, men det kommer små panikhugg emellanåt, men det är väl så det ska vara. I Örebro. Som jag aldrig vill lämna. Mår bra här och jag är så lycklig över att jag kom ifrån Norrköping. Som jag dock älskar. Men det känns inte som att åka hem när jag åker dit, för jag längtar alltid hem när jag är där.


I don't ever wanna let you down,
I don't ever wanna leave this town,
'cuz after all - this city never sleeps at night.

It's time to begin, isn't it?
I get a little bit bigger than that,
I'll admitt I'm just the same as I was.
Now don't you understand? That I'm never changning who I am.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0