Louise Maria Linnea

Some kind of madness is swallowing me whole, och den galenskapen är MUSE! Känner mig lite som mitt gamla jag som blev besatt av band och bara GOOGLE GOOGLE GOOGLE! Jag är förälskad i detta band, jag förstår inte varför det har tagit mig så många många år att förstå att det är i mitt hjärta som Muse hör hemma? Under så många galna år har Muse försökt få min uppmärksamhet, men jag har bara halvhjärtat lyssnat på ropen. Ni ser ju, det är så fantastiskt överväldigande att jag till och med skriver ett blogginlägg, jag menar, när fan gör jag det annars?! Jag älskar Matthew Bellamys röst, jag älskar deras tongångar, all the peaks and valleys! Come to me, trust in a dream, come on and rescue me. Yes I know, I can be wrong, and maybe you're too head-strong... Our love is ma-ma-ma-madness.

Oh gaaawd, jag måste ta mig ur den här downward spiral snart, för jag är verkligen påväg ner i allt som är Muse! Men det gör mig i och för sig ingenting, men jag blir så fruktansvärt jobbig att vistas runt när jag blir så här, men ååååååååh. De är ju bara helt fantabulöst, hysteriskt bäst!

 

Känner själv att jag börjar bli hysterisk, så jag ska bara lyssna på låten som rullade igång den här galenskapen, nämligen Madness från senaste plattan, en gång till. (Egentligen hörde jag Starlight av en slump för några veckor sen, som jag faktiskt haft på någon gammal Mp3 från 2006, och insåg hur fantastic den var, och så började jag missbruka Spotify unt so weiter...) Men seriously peeps, MADNESS!