Louise Maria Linnea

Idag är en såndär dag när jag sitter och läser gamla bloggar , kollar gamla bilddagboker och gamla album på facebook . Tittar , läser och minns och skrattar ibland , får dock svälja klumpen i halsen fler gånger än känna skrattet som bubblar upp genom struppen och rinner ut över min läppar . Men inga tårar , jag har gråtit klart den här veckan tror jag .
Men den största anledningen till att jag sitter här med gamla jobbiga och ibland glada minnen är för att jag inte orkar mer . Om jag inte sitter här så kommer jag börja städa . Det kryper i mig att disken står därborta och äcklar ner mitt kök , att brödet som Emma bakade igår strax kommer dra till sig flugor och smuts och annat obehgligt och äcklet istället för skrattet syrar sin väg genom min kropp och jag mår så dåligt att jag vill duscha igen . Jag orkar inte städa mer . Jag orkar inte duscha en gång till . Orkar inte tvätta händerna igen , orkar inte känna att ingen får röra min dator eller mobil , inte för att jag är rädd om dem utan för att jag inte vill ha någon annans bakterier på dem . Jag orkar inte det . Inte mer .
Maybe that's what happens when a tornado meets a volcano . Kanske hade jag redan en vulkan i mig med dessa jobbiga grejer , så kom den där tornadon och förde med sig det som fick vulkanen att explodera och dränka mig i iskall lava , för det är inte värme jag känner . Jag fryser så .

Denise , jag saknar dig idag bästa vän . Du är som bomull för min själ , jag vet att det låter fjantigt och corny men det är inte på ett sånt sätt jag menar det . Du känner mig bäst och vet vad du ska säga för att det ska kännas lite bättre , förstår du ? Jag saknar våra promenader , du vet , mötas-halvvägs-promenaderna . Vi hade dem nästan varje dag förut , åtminstone flera gånger i veckan och nu ses vi aldrig . Jag behöver bomullen just nu .