Louise Maria Linnea

Tredje koppen kaffe och inatt har jag sovit lite , även fast jag somnade sent och låg och vred mig och kudden var aldrig så bekväm som jag ville ha den, och när jag väl somnade så började jag drömma om döden istället för att ligga och tänka på den . Någon blev misshandlad av sin man , alla försökte hjälpa men inget funkade så tillslut höll han på att ta livet av henne , och då lämnade hon honom och insåg att hon var gravid . Sen fastforward (btw, vad hände med den där serien flashforward ? Den var sjukt bra , vill se den .. ) några år och barnen är typ 5 år , det visade sig att hon var gravid med tvillingar , en pojke och en flicka , bor helt plötsligt hos deras pappa , som nu är typ en jättegammal gubbe och mamman är borta och gubben har blivit snäll och typ religös eller något , och så helt plötsligt kommer mamman tillbaka och då har hon gått och blivit galen , hon skjuter gubben och barnen och placerar dem på motorhuven på en bil så att folk ska se dem (tror hon innerst inne inte ville att de skulle dö) , och de lever fortf och så står jag bredvid som ett spöke typ och kan inte göra något och ser allt det här hända i det här idylliska sommarställegrannskap så äntligen kommer jag till liv och börjar ringa 112 och så tar det för alltid innan de kommer fram och då är jag helt blodig som försökt rädda barnen som fortf ligger kar på en motorhuv bredvid sin morfar, för nu är det deras morfar, det var inte deras pappa så mamman har skjutit fel gubbe och hon ligge roch blöder ur huvudet i gräset och äntligen hör jag sirener men då är det brandkåren , och sen polisen men aldrig en ambulans och sen ringer min väckarklocka men trycker på snooz och somnar omedelbart om och fortsätter drömma , men då är det som om jag missat lite i en film för då sitter barnen upp och pratar om kulan de har blivit skjutna med som får deras hjärta att svälla (och jag tänker då direkt att det är en träkula som måste ut omedelbart innan den splittras i deras små kroppar och att det blir pilligt för kirurgerna att plocka ut de små träflisorna ur dem) men då tar en av ambulansarna mig på axeln och säger att det inte ser så bra ut, och jag bara "men de sitter ju upp och pratar" och då säger han att så fort de flyttar dem så kommer de att dö för deras hjärtan pumpar inte längre , men jag abra de är ju inte hjärndöda, det måste gå med hjärttransplantation , och då säger ambulansaren att det nog är för sent för det och sen ringer väckerklockan igen och jag inser att jag inte vill veta hur det går så jag går upp och sätter på kaffe och kommer nu gå omkring och tänka på de stackars barnen i min dröm hela dagen .
 

.. just don't let me down .